surrealistiskt:

Lördagen var desperation och dekadens spårvagnsspår en främmande axel, en bra axel, jo, jag skulle nog tycka om att sitta i ett kök och småprata igen.



jag vet inte om jag är fånig, jag tror det
Alltid denna rädsla för att missuppfatta hela världen!

Kommentarer
Postat av: madeleine

ibland måste man nog våga tro att vissa saker är faktiskt som de ser ut. att det inte alltid behöver vara sådär komplicerat och svårt vilket kan vara jävligt befriande även fast man alltid försöker hitta den där spänningen som gör så himla ont egentligen. men vad vet jag. (stor igenkänningsfaktor ändå.)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback