skit också

skit skit skit, orka alla andra, vi kan väl räcka?

Gammal opublicerad kärleksförklaring:

Jag är trött på att hänga,
"vi kan väl hänga",
hänga efter dig

Men jag vill aldrig,
aldrig, sluta va med dig i dig du i mig va med mig!

Nattblogg 2

Oh I'll be the one to break my heart
I'll be the one to hold the gun


Nattblogg

Varför lyssnar jag på uppsnärjd i det blå hela vägen hem? Varför tänker tänker tänker jag? Varför tror jag att om jag säger något tillräckligt många gånger så blir det sanning?

Keep the hurt at bay


"Jag älskar dig och jag älskar att jag älskar dig!"








"Men de förstår inte!"

Väntar, väntar på dagar dagar går väntar på att saker ska hända andra saker händer...
Tovigt hår som alltid efter nätter som dessa
och ingen annan än vi förstår
och kanske förstår inte vi heller varför,
men de förstår ju ingenting
Så vi säger ingenting.

"du är flickan i alla poplåtar"

det finns så många fantastiska fina människor och så många städer att upptäcka. paris finns! och göteborg... alltför ofta har jag alltid alltid något som skaver i mitt bröst men ibland så.. så.. är allt så jävla jävla fint! och jag är... jag vågar inte säga det...

men jo ja för en gång sa en till mig att vi är lyckliga om vi vill
och jag vill


jag hatar internet

sluta ge mig dumma känslor i hela kroppen ända ner i tårna magen fingrarna som skriver fel meningarr, fan vad jag hatar internet förresten, huvudet  min hjärna och mina läppar som formulerar fel ord, tårkanalerna, knytnävarna, nu är jag dessutom hungrig igen och jag äter bara pizza som får mig att må illa, det finns så många saker som får mig att må illa, spyfärdig, fan vad jag hatar internet

hallå?

vilka är ni som läser egentligen. ni är så många ändå men jag ser bara skymten av ett fåtal jag som skriver så kryptiskt?

såhär var det:

"I'm nothing like you
and nothing you do can make me not like you
because I'm crazy for you

You're nothing like me
you just disagree
and that's just what I need to feel complete"


jag gråter i telefonen:

"jag vill inte vänta, jag vill inte va kvar här"

jag och regnet är iallafall lyckligt kära, fan vad jag älskar regn regn regn jag sträcker ut handen genom fönstret och känner på det, regn


Pick me up... and let med down

Det finns så många saker jag inte orkar. Henne, att cykla upp för backen, titta på gamla bilder, att mina föräldrar skiljer sig, att vara ifrån människor som jag vill ha bredvid mig hela tiden sittandes på min axel eller i mitt bröst, jobba. Att gå upp tidigt, blickar man inte får, ångest. Jag orkar inte jag orkar inte JAG ORKAR INTE. Jag. Orkar. Inte. Så tänker jag. Faller ner på marken och tänker "trampa på mig det spelar ändå ingen roll." Sen så... orkar jag. Jag orkar jag orkar jag orkar, jag dör inte. Jag orkar. What doesn't kill you makes you stronger mmmmmmmmmmm right

Jag bryts nog snarare långsamt ner.

"We're nothing, and nothing will help us, maybe we're lying then you better not stay. But we could be safer, just for one day. We could be heroes!"

Kom hem nu då, så att vi kan lyssna på David Bowie i ditt rum igen!


L

Jag saknar Paris. Oui oui, jag fick ett sms från vackra franska pojken igår, vi ska komma tillbaka snart och då ska vi gå på Le Baron.


Jag just nu:


Uttråkad (jävla skit-Djungeltrumman), tom, någon konstig surrande känsla i bröstet som jag tror brukar kallas lycka, längtar efter närhet som känns nära på riktigt! Jag vet hur det känns! Mycket känns så fånigt jämfört med den känslan vilket får mig att känna mig fånig vid de tillfällen jag tror att... jag vet inte vad jag tror. Jag inbillar mig mest saker...

"All curtains down, unlight the lights  that's how I'm trying to be reminded of you reaching for my mouth. And though you're gone, oh thanks to you I finally found what it's like to be alive!"

jag skriver om dig igen, för sista gången kanske. kanske inte, men vad spelar det för roll egentligen. terapi

"2008 är året, bara kyssar ingen kärlek, det blir bara krångligt", sa jag i januari någon gång. "kärleken kan dra åt helvete."
några veckor senare hittade jag den en tidig morgon i en tom brunnspark, på en bänk innanför din jacka.
komiskt!
fast egentligen hittade jag väl inte den förens ungefär nån gång lite senare i en lägenhet i majorna eller på bänken på järntorget, nånstanns i en spårvagn påväg över göta älv-bron
och på valborgsmässoafton under träden i slottsskogen var jag så
jävla
jävla
kär i dig!

men nej, nu ska jag leva som jag sa i januari. imorgon är det fredag.
och jag börjar sakta men säkert lära mig att se åt ett annat håll.