sömn
jag vet varför du gick, och gick, för jag sa inget, för jag vågade inte, för fastän att jag visste att du inte behövde och jag visste vad du skulle svara när jag väl stapplande i dimman i solljuset frågade så var jag rädd för att jag skulle ha rätt för nånstanns hoppades jag ändå att jag hade haft fel i hela tiden och att du visst kunde men du behöver inte du behöver inte det här är bra du är bra så varför var jag rädd?
Kommentarer
Trackback
