Adnama

Jag är halv bredvid x
vi kan gå bredvid varandra
x en bit ovanför såklart
Men fortfarande bredvid

vi ska vara vänner.

jag vill ha
de flackande blickarna
varför är du rädd?

över till en annan sak:
det finns saker jag inte borde göra som jag kommer att göra, men kompromisser funkar inte någon kommer krossas

/jag kan inte fatta vad jag har gjort/

över till en annan sak2:
en annan får jag inte ett livstecken men jag får ju inte, fast här sitter jag och googlar fakta oroligt och han är skyldig mig 80 kronor

/jag kan inte fatta vad jag har gjort/

allt är suddigt dimmigt om natten men på morgonen ser jag alla skavanker och känner dem i mig och alla andra

Jag är typ förälskad. Det enda stället det är rätt på är i drömmen. ja, då var det bara att vänta på att det går över........ det kommer gå över. För jag inbillar mig att det bara är en inbillning.

det var aldrig min mening att falla
handlöst

(för dig, dig, dig, dig eller dig)

I know youth was wasted
There were mistakes and regrets
It took me years to discover
But just this evening to forget

kroppspråk fingrar knyck med huvudet sådana jävla småsaker som du gör
att de kan vara så mycket du!


Oh, your hand could be my hand in which we held our heart, NEJ, så kunde det inte ha varit. Men jag tänker på varma händer.

kan inte veckor gå lite snabbare, jag behöver tid för att få ordning på mitt samvete, just nu är det bara skit.

Imorgon kväll = dans och dekadens

Jag sa älskling, världen är så banal
Varför ska man va så jävla normal
Varför är allting så lagom och trist, jag ska kalla mig för emotionist

danska och andra sms förgyller min tisdagsafton
(på lek)

vardagkvällarna är meningslösa och tomma och varför blir det så ofta fel när vi pratar med varandra nu för tiden?
helgerna får mig att skämmas i efterhand
jag går och lägger mig tidigare och tidigare för att slippa tänka på allt

hur botar man svartsjuka?  hur botar man svartsjuka?

Vet inte... Upp och ner... Man har ju bara roligt men alltid är det något som hugger ned en. Äh. Allt är så långt borta, du med så det är väl
skitsamma
egentligen

vad jag inte gillar känslan av att förstöra något innan det ens fanns! (även om jag anar att om det hade kommit närmare hade jag antagligen bara blivit rädd, men ändå, ändå, vad jag inte gillar den här känslan)

när jag var yngre var jag fruktansvärt blyg. Tyst som en mus. Sedan hände något 
så många fina vackra människor det finns
Och jag älskar när de finns bredvid mig, i mig, passerar mitt hjärta, mina läppar

okej. orka. radera

någon frågade så ja jag får väl försöka ge råd.

Jag har inga konkreta tips, det tog ganska lång tid och var asjobbigt för mig för jag var fruktansvärt kär när det hände. Såhär gjorde jag iallfall:
Grät
Dog nästan på en håkan hellström-konsert (alltså jag har aldrig velat dö så mycket)
Pratade om det med alla jättemycket
Pratade om det med honom jättemycket
Tänkte på det jättemycket
Försökte bli kär i andra(funkar lite som plåster på såren för stunden iallafall)
Fortsatte att se honom i ögonen
Fick nya bra minnen med honom som kunde ersätta de gamla till viss del så att man inte behöver förknippa den där bänken med när man satt där och pussade varandras kinder i tre kvart i våras för resten av sitt liv

jag vet inte, jag tror iallafall att det bästa är att ta tag i det direkt gråt asmycket tills tårarna tar slut för de gör de. och man dör inte

Det är ju jättejobbigt med alla som säger "men tänk inte på det nuu, ha kuuul, det kommer flera", eller hur? Man tänker ju bara "jag kan inte sluta tänka på honom jag kommer aldrig mer kunna ha kul det finns inga andra" och det är okej, gråt, det kommer gå över

ensam lördagkväll