Adnama

jag klämde nyss mitt vänstra långfinger i dörren. det gjorde så jälva ont att jag började gråta. dessutom har jag fått märkliga röda utslag över hela kroppen. kanske har jag fått ett bett från en invandrad mördarsnigel eller en okänd dödlig könssjukdom. kanske är jag bara allergisk mot päron. dessa eviga frågor

längtar längtar längtar

för tillfället är jag mycket trött på mig själv. jag tycker inte om mitt jag. jag vet ingenting om någonting egentligen och vad behöver man egentligen veta. nu ska jag sluta försöka förstå och ikväll ska vi bara dansa

jag vet varför du gick, och gick, för jag sa inget, för jag vågade inte, för fastän att jag visste att du inte behövde och jag visste vad du skulle svara när jag väl stapplande i dimman i solljuset frågade så var jag rädd för att jag skulle ha rätt för nånstanns hoppades jag ändå att jag hade haft fel i hela tiden och att du visst kunde men du behöver inte du behöver inte det här är bra du är bra så varför var jag rädd?

dina tårar i mina lakan. eller nej tvärtom. mina tårar i dina lakan. mina ögon är lite irriterade men jag mår bra

livet är så fantastiskt fint var något som nyss slog mig såhär en helt vanlig lördagseftermiddag. (nåja visst är det påskafton men det i sig är väl inte det fantastiska med livet men visst kul att den där jesus återuppstod)

jag skulle tycka mycket om att dansa till hot lips - pacific! ikväll med dig

jag lovar dig och jag har inte ont i hjärtat längre

ktig du har mitt liv i din hand
åh, låt honom inte ta dig
låt honom inte ta din kärlek i från mig!

det är snö ute men det är vår, jag lyssnar bara på håkan hellström och allt är som det ska.

nej, nu får det vara slut på romantiserandet och ömkandet. iallfall på den här bloggen. jag trivs ju egentligen ganska bra med romantiserandet och ömkandet men det är ju inget jag vill erkänna. dags för chokladmuffins med rosa glasyr! ...fast nä. i think i'll keep it going

jag är rädd, du är bra för mig men du är för bra, kommer du försvinna. ja. för bra,
men snälla stanna

tänk att dikter, vänner, longboard och aqua-skivor kan vara så fint.
en kall natt, ett varmt hus
det är fortfarande dig jag tänker på

snart ska vi spela teater. så himla roligt, jag får dansa mitt fulaste, ha på mig mammas blommiga klänning och prata östgötska, göran ♥ marianne for life!

hur skulle mattematik kunna kännas betydelsefullt en dag som denna när det finns så mycket annat som känns, till exempel du?

jag anar ett farligt begär, ett behov som måste stillas, jag blir aldrig nöjd, måste ha mer mer mer och nej det handlar inte om droger eller alkohol, i'm talking about something called eufori eller åtminstone stunder, platser, människor som får mig att må väldigt väldigt bra

the psychogirl? me?

chokladbollssmet, klackskor, musikal, paniksms:ande med jenny, längtan efter nåt bra, viljan att springa till bussen nu nu nu eftersom jag dör här hemma,

min mamma är fördomsfull ibland. idag var hon t.ex. man måste tänka på sitt rykte-aktig angående min lillasyster.det gör mig lite ledsen.

men men. fantastisk dag. hade kunnat sluta bättre dock, DET KLIAR I MINA BEN JAG MÅSTE... MÅSTE... DANSA

det stormregnar ute. jag är så trött att jag tänker gå och lägga mig ungefär nu fastän jag inte börjar förens tio över ett imorgon. det tar på krafterna att tänka på dig... och så

jag har så mycket jag skulle vilja skriva om! t.ex. att åka spårvagn och missa att gå av på ändhållplatsen, broar, badrum, snö och strumpbyxor och rodnande kinder och blommiga soffor och tårar på tåget och lögner och sanningar och och och och och och och och