Adnama

Jag bor på ett berg i ett hus med en brant stentrappa och ibland när jag springer ner för den till bussen tänker jag, att det vore skönt att snubbla och ramla,
skrapa upp knäna och sen kan jag ljuga ihop små historier om mina ärr, istället för att natt efter natt undra vad du gör och vem du tänker på, hitta på små historier

Vet ni hur tungt huvudet är efter att man har gråtit sex timmar i sträck? O-helhjärtade försök räckte inte, det är små rörelser som visar att något inte står rätt till och poff så är man ensam med ett självförtroende i botten, igen

I’m alone now, I would be so afraid if someone put their arms around me