Lyckan nås i botten på flaskan men där finns också jag som väntar på att få bära hem dig.

Jag bor på ett berg i ett hus med en brant stentrappa och ibland när jag springer ner för den till bussen tänker jag, att det vore skönt att snubbla och ramla,
skrapa upp knäna och sen kan jag ljuga ihop små historier om mina ärr, istället för att natt efter natt undra vad du gör och vem du tänker på, hitta på små historier

Vet ni hur tungt huvudet är efter att man har gråtit sex timmar i sträck? O-helhjärtade försök räckte inte, det är små rörelser som visar att något inte står rätt till och poff så är man ensam med ett självförtroende i botten, igen

I’m alone now, I would be so afraid if someone put their arms around me

vira dina armar fyra varv runtom mig

lalalalalalalala

Jag hoppar in i taxibilar utan att tänka, för jag skulle ju inte tänka. Men när du andades tungt gäspade jag bakom din rygg så jag somnar bara demonstrativt bortvänd från dig och drömmer om något annat. Om natten är allt bra men när det börjar ljusna är allt lika trist igen, och det ljusnar ju så jävla fort nu för tiden

Jag låg på rygg och du på mage alldeles intill. Vilka vassa skulderblad du har, men de är så orealistiskt smala? Vaknar och inser att jag är ensam och att det är mina egna revben.

Träden är gröna igen, kropparna är tunga och dina läppar väldigt väldigt mjuka

jag saknar det självklara, våren är ängslig. det är svårt. snart maj

litegrann känslan av att jag skulle kunna gå och lägga mig i min säng och sova resten av våren och hela sommaren utan att någon la märke till det. jag är hellre typ...olyckligt kär än att må såhär. ge mig lite substans, tack

Tvåmannaefterfester är underskattade, det kommer säkert mer snö snart men våren smygstartade lite imorse klockan sju

jag stirrar och stirrar på bilder på dig varje gång innan jag ska sova för jag tycker att det vore så trevligt att drömma om dig  men det enda jag drömmer är mardrömmar om att min fågel rymmer och att jag är Harry Potter, vad säger du om det Freud?

Jag undrar om du tänker på mig nån gång ibland och jag undrar varför du slutat ringa halv fem på morgonen även fast svaret på din fråga till mig (om jag ville komma hem till dig) alltid var nej, och visst saknar jag dig ibland men jag tänker inte så mycket på dig.

"Jag vill inte träffa dig mer men jag vill ha dig för mig själv,
jag vill känna din ryggradd men jag vill dansa med någon annan" - jag citerar mig själv, ett år sedan

vi går i repris, det är alltid samma visa - bara nya ryggrader

Drömde en helt bisarr dröm häromdagen, ett helt virrvarr av de senaste veckornas människor, ångesttankar och händelser, ni vet hur det kan vara när man kan referera allt i drömmen till något i verkliga livet fast allt bara är helt skruvat, så var det och gav mig magont i en timme efter att jag vaknat, så bisarr var den!

Om den här helgen hade hamnat i en skruvad dröm hade den nog sett ut ungefär såhär:

Jag vaknar med rödvinsläppar hemma hos en man med exotiska lockar och en ganska pretentiös konstnärssjäl, vi köper frukost på T-Livs och äter den på en snöande lekplats och snackar skit, G blir kidnappad av The Fresh Prince of Bel-Air och sedan blir vi bjudna på Cocacola av en hemlig beundrare. Han spelar alla sina låtar, jag och min syster pratar om pappa, Hanna Hedlund vinner Körslaget, du säger att jag är det vackraste du har sett i hela ditt liv och jag kan inte göra annat än att skratta.

Jag finner tillfredsställelse i att bryta av mina kluvna hårtoppar. Duschar två gånger, luktar fortfarande annan människa och farfar har fått Amyotrofisk lateralskleros.

Vår frustration brukade visa sig i boxningsmatcher, på skoj förstås, ibland gick det kanske lite för långt. Som när du slog mig i magen så att jag tappade andan eller när vi fightades med en trasig sopkvast och blodet fläckade ner ert golv. Jag lyckades aldrig slå tillbaka riktigt lika hårt. Du kommer alltid vinna över mig, och jag vill inte bråka mer. Jag vill inte bråka mer.

Andas in det är inte värt det
Andas ut det är inte värt det
Andas in det är inte värt det
Andas ut det är inte värt det

upprepa tills du återfått normal andhämtning igen

In the absence of your love
And in the absence of human touch
I have decided;  I’m throwing my arms around Paris